Förrädiska klippor och stor fisk

På kusten gäller det att vara varsam. Speciellt då klipporna kan vara så otroligt hala. Jag har en historik här då jag halkade och slog  mig illa i huvudet för några år sedan. Jag visste att klippan var hal men gick ut på den ändå. Det jag inte tänkte på var att mina vadarskor var såpass slitna att filten var nersliten på hälarna att det bara var bart gummi. Det gjorde att jag halkade till med för mycket bakåtlutning och slog bakhuvudet i klippan. Som tur väl var så hände inget särskilt. Jag blev omtumlad och fick lite blåmärken. Jag hade helt enkelt en fantastisk tur. Nu för tiden är jag extra försiktig. Jag beträder sällan svarta klippor. Imorse kunde jag dock inte låta bli. Jag är i och för sig mycket mer vaksam nu och går inte ut om jag inte känner mig helt trygg.

2017-07-30

Jag har inte fiskat mina egna spots på ett tag då jag inte varit hemma. Faktum är att så mycket annat har kommit i vägen för fisket att jag helt enkelt inte hunnit ut. Det är jobb, familj och båtar som rubbat min ”normala” fiskebalans. Men det har varit skönt att inte fiska för en gångs skull så att suget på riktigt har infunnit sig när det väl har varit dags. Jag hade egentligen en tanke om att fiska igår kväll, men det blåste för mycket i Göteborg så det fick bli ett tidigt morgonpass istället. Det är inte ofta jag lyckas komma upp så tidigt som 04:00, men jag fick fin hjälp idag. Efter en kopp kaffe i kroppen bar jag mig av.

Min första tanke idag var att fiska ett trångt sund, men jag insåg efter ca 20 minuters promenad i vadare att jag lika gärna kunde ta mig ut till en annan plats som låg närmre där vinden var enklare att ta sig an. Platsen är inte min egen utan en bekant visade mig stället för ett par år sen. Inte just där jag fick den större fisken idag, men i varje fall området. Jag stod till en början på platsen som han visat innan och fick ganska snart kontakt. Jag hade sett en fisk vaka och la ut ett kast i vakets riktning. När flugan nästan var inne vid klippan så tog en fisk på ca 40cm. Den återfick snart sin frihet och jag fortsatte mitt äventyr. Det visade sig ett par fiskar till men inget ville riktigt ta. Något nyp i flugan men det var allt den platsen hade att erbjuda. Dock så såg jag att det allt vakade ganska mycket lite längre ut vid en liten ö i området. Det var flera fiskar som jagade. Jag såg en del mindre men också lite större fiskar som bröt ytan.

Vevade hem och tog mig för en liten promenad på klipporna. Väl framme så ställer jag mig och spanar på platsen. Ser att en ca 5meter bred ytström träffar den lilla ön och inser att det är sill som öringen jagar. Tyvärr så är det ingen fisk som riktigt tar och innan jag vet ordet av det så är det lilla sillstimmet borta. Men, jag hade mycket tid kvar att fiska. Lägger lite kast åt ett annat håll och får till slut en makrill. Även om jag gillar makrill så är det inget jag direkt uppskattar när jag är på jakt efter havsöring. Men, det får man bara ta när man fiskar på västkusten. De bjuder iallafall oftast på en bra kamp.

Efter en kort stunds funderande på flugval så fick jag en liten flashback av sjökortet. Var det inte ett litet grund en liten bit längre ut? Slet upp mobilen och kollade. Jodå, det stämde bra. Det var allt en stor synlig sten ca 50 meter från där jag jag stod. Innan jag går hem så måste jag bara prova. Tog mig ut till platsen och ser hur vågorna bryter över grundet. Ser också de djupa hålorna bakom grundet och känner med ens att här borde jag ha fiskat från början. Det enda problemet, som faktiskt var ett ordentligt problem, var att hela klippan jag stod på mer eller mindre var helt svart och riktigt hal. Det fanns dessutom ingen riktigt bra plats att landa en fisk på. Åtminstone ingen bra nog. Det närmsta jag kunde komma vattnet där jag stod var ca 2 meter. Så egentligen var valet av plats ganska så korkat. Men det värsta som kunde hända var att jag tappade fisken, och det kan man ju leva med.

Jag hade knutit på en svart zonker med ett magic head. De här flugorna är riktigt giftiga vissa dagar och idag var inget undantag. Jag lade ut ett kast några meter från grundet och började ta hem. Vågorna som bröt över stenen skapade ett skönt vitt vatten som var som gjort för en jagande öring. När flugan till slut når det vita så ser jag något stort från djupet gå upp och vända. Fisken tar flugan och någon halv sekund senare gör jag mitt mothugg. Den sitter perfekt. Det kändes också att det var tyngd i fisken. Den gör ett par våldsamma rusningar. Hoppar flera gången och drar mot djupet. Den är vrålstark. Jag möter kraften med kraften av spöet och min lina. Jag litar på allt och sätter stor press på fisken. Den orkar jobba i ca 5 minuter mot utrustningen och sen är den slut. Nu kom då nästa problem. Hur i hela friden skulle jag lyckas håva denna? Det fick bli till att klättra. Jag stod ändå ca 3 meter ovan vattnet så det var allt en bra bit ner. Dessutom så var klippan som sagt såphal. Men på något märkligt sätt så kom jag ändå ner tillräckligt bra för att kunna landa den. Och då ser jag hur fin denna fisken verkligen är. Nu har många fiskar börjat gå mer i bronsfärg. Så vackert att se och den här honan var inget undantag. Detta blev en lyckad morgon trots de hala klipporna.

Jag är återigen tacksam för mötet. Denna fisken fick följa med hem. Den mätte prick 60cm.

Var försiktiga när ni är ute själva på klipporna. Det går fort när det väl händer. Ha alltid dubbar på kängorna och ha helst sällskap.

Tills nästa gång.

JensVacker sommaröring

 

Facebook Comments
Kategorier : Hardy Wraith, Hardyultralite, Havsöringsfiske
Om du gillar detta inlägg kanske du är intresserad av :