Konsten att nöta!

Det har nu gått några dagar sen jag landade vad jag tror kommer bli årets fisk för mig. Historien om hur det gick till kommer här.

Jag hade tänkt att lägga krutet på gäddspinn i skärgården, och enligt rykten fått veta om ett ställe där det siktats stora vargar. Ibland är rykten bara just det, men jag ville verkligen testa då jag gillar utmaningar. Väl på plats så kunde jag via mitt Onixlod konstatera att det rörde sig stor bytesfisk i området. Även feta träffar på SI:n skvallrade om att stor gädda rörde sig bland braxstimmen. Det är i detta läget som undertecknad går helt in i boxen och börjar toknöta. Oftast är dessa lokaler gravt svårfiskade men jag är inte den som ger sig så lätt. Efter tre fruktlösa timmars viftande med spöt så började man ju så smått undra vad man höll på med. Jag fortsatte dock med nya ankringar och på ett ställe såg jag flera stora träffar på tremeterskanten. Jag började få heta vibbar och rätt som det var kom ett fint knäpp i klingan och en mycket fet och fin gädda strax under metern kunde landas. Nu växte hornen ut! Denna kant skulle hamras tills axlarna gav upp!
Jag fick strax två hugg till som jag missade. Sen kom det jag väntat på. Ett stenhårt hugg och sen blev det långa gungningar i spöt, i några sekunder… Ramsor ekade över nejden då jag upplevde grav besvikelse över att ha tappat en mycket fin gädda. Jag satte mig ner för en stunds kontemplation och för att lugna nerverna. Sen satte jag igång igen. Ett par ankringar senare fick jag återigen ett bra hugg och kunde denna gång landa en gädda som mätte 104 cm. Jag blev glad över den men var långtifrån nöjd.

Nästa ankring. När båten rätats upp sig får jag en hädanfärdsträff på SI:n. Fisken står ca 15 meter ut på min vänstra sida och nu blev det vifta av kan ni tro. Båten åker lite fram och tillbaka i vinden men fisken står kvar. Jag vet inte exakt hur många kast jag lade över platsen där fisken stod men det var nog över 40 med ett flertal betesbyten. Jag bytte bete igen och i andra kastet blev det totalt stumt efter ett grymt slackhugg. Vilken städning! Gäddan drog hårt i sidled på hårt ställd broms. Jag pressade på och gäddan bröt ytan. Nu uppstod svårt benvobbel då ryggen på gäddan var grotesk. Jag samlade mig och drog den mot den väntande håven. Efter viss dramatik gled den över håvbygeln och jag jublade! Vilken glädje! Hon mättes till 114 cm och vågen visade 12,2 kilo. En praktgädda!

Jag tror många gäddfiskare inte har nerver att vänta ut dessa gäddor. Vill man fånga stora gäddor så är detta enligt mig den rätta taktiken. Den som flänger runt och fiskar massor av ställen under en dag lär helt enkelt inte vara på rätt plats när det är dags. Att utrusta sig med ett pannben av stål är inte dumt om man vill drilla tungt.

Jag glömde visst att lägga ut en bild på 104:an. Här kommer den!

Ett par dagar efter detta är jag åter på plats då jag tror det står fler gäddor i området som inte tog. Med mig på denna tur har jag mästerpiercaren Jonas Milton. Jag hyser viss oro över att jag ska bli ofrivilligt piercad av en 2/0:a men behöver inte oroa mig. Fisket är dock helt galet trögt denna dag. Vi får endast två gäddor. Jonas tar den första och sen lyckas jag kroka en respektabel fisk över 90 cm.

Jonas tog även en bild bakom ryggen på mig när jag drillade gäddan:)

Jonas lyckades till slut iallafall pierca en sutare! Den gav en rejäl kamp då han lyckats sätta kroken i stjärtfenan. Det finns bra mat för stora gäddor, det är ett som är säkert! Snart är det dags igen!

Facebook Comments
Kategorier : Blandat